Det ultralätta steget

Den första smakbiten av det ultralätta livet fick jag för ungefär ett år sedan när jag bytte dojjor. Ett par personer i min omgivning hade introducerat barfotaskor och jag hade testat dem och insett att jag ville ha den känslan av frihet i mitt steg som kommer med en sådan sko.

Men, nu är det inte så enkelt att byta till lättviktsskor som det är att byta till t.ex. en lättare tröja. Denna förändring förändrar hela kroppens rörelsemönster, vilket inte är en liten grej. Så jag behövde vara förberedd för det.

En sådan förändring skulle kräva av mig att jag vara konsekvent så att förändringen fick lov att växa fram i kroppen. När en person går i ”vanliga” skor, så kan personen vara ganska lat i sitt steg och inte behöva lyssna på hur kroppen svarar an på steget, förrän knä- och höftproblem dyker upp långt senare i livet. Med barfotaskor är detta omöjligt. Du tvingas in i nuet med steget och får direkt feedback på hur närvarande du är när du går.

Sinom tid gör det ditt steg fantastiskt kraftfullt. Det blir ett väldigt anpassligt steg med en stark ankel och medvetenhet i knä och höft.

Men, som jag sa, det är en process som kommer ta lite tid.

Min lättviktssandaler från Xero Shoes

Jag genomförde denna anpassning från konventionella skor till barfotaskor, därför vet jag en del om processen. Det var förra året som jag köpte mina Xero Shoes-sandaler. Sedan dess har jag gått med dem under månader i följd. Under vintern bar jag varma barfotaskor.

Till en början, strax efter att jag hade bytt skor, så gick jag en ganska lång vandring med dem på 170 kilometer. Jag trodde detta skulle vara en perfekt tid för omprogrammering av mitt steg i de nya sandalerna. Vad jag fick lära mig var vad jag inte skulle göra. Denna vandring pushade mina gränser lite väl mycket och skapade en kvarblivande värk i mina knän som försvann först flera veckor senare.

Nu, ett år senare, så kan jag glatt upptäcka att mitt steg har blivit starkare, snabbare, mer kontrollerat och framför allt mer anpassningsbart, vilket i princip betyder att mitt steg förändrar sin gångstil beroende på omgivningens förutsättningar. Om marken är hård är stegets stil på ett sätt, om marken är brant så är steget på ett annat och om marken är mjuk så upptäcker jag ytterligare en typ av steg, och så vidare.

Och trots att det låter som om benen och fötterna jobbar mer än aldrig förr, så är är benen mjukare än förut, speciellt vaderna. Hur kommer det sig? Jag tror att det har att göra med att jag helt enkelt vet hur jag ska använda musklerna i benen vid det här laget. När jag går så alternerar jag ganska snabbt mellan stimulering och avslappning i. Jag vet vad som händer nu mer än någonsin tidigare.

Detta är definitivt sättet att gå på om något väljer att på allvar gå ultralätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *