För att förstå min fascination över sjalar, så behöver jag förklara varför de är så jävla bra. En sjal kan: 1) användas som handduk, 2) användas som huvudbonad (turban) vid stark sol eller när kroppen blir kall, 3) användas som sjal, 4) användas som klädesplagg och svepas runt kroppen (om sjalen är stor) eller svepas runt benen/midjan som en kjol för att skyla undre delen av kroppen, 5) användas som filt, om den är stor, 6) användas som något att luta sig mot eller ligga på när underlaget är obekvämt.

Jag är övertygad om att det finns fler användningsområden, som t.ex. att knyta den på ryggen som en väska eller använda den inuti en ultralätt väska som extra ryggstöd. Men så använder jag själv ännu inte sjalar.

Ungefär på samma sätt som jag hyllar sjalen så hyllade författaren Douglas Adams handduken i ”Liftarens guide till galaxen”. Men jag måste säga att sjalen är snäppet vassare än handduken då den är: lättare, går att komprimera oerhört, har bättre uppsugningsförmåga än en handduk och torkar snabbare.

Vilken sjal?

Ja, det går inte att välja vilken sjal som helst och tro att den, bara för att den kallas sjal, ska vara bra. En verkligt bra sjal, för det ultralätta livet, behöver vara väldigt tunn och samtidigt väldigt stor. Det är först när den uppfyller dessa två viktiga kriterier som den är verkligt användbar.

Jag har under årens lopp påträffat tre sjalar som levt upp till dessa kriterier. Två av dem går att hitta på marknader i många av världens hörn och är lätta att känna igen. Den tredje är ett nytt fynd och är faktiskt snäppet vassare än de två andra.

De tre sjalarna

Det var när jag var i Indien 2013 och utbildade mig till Yogalärare som jag hittade den första sjalen. Indienresenären känner igen denna sjal, då den pryder många Indier och nästan lika många genomresande personer.

Dessa indiska sjalar har många fördelar. De är extremt billiga (högst 20 kronor styck om du köper dem i Indien). De är extremt tunna och komprimerbara. De suger upp vatten supersnabbt och torkar nästan lika snabbt.

Sen kom jag till Thailand 2014 och hittade en sjal som var gjord av någon form av silkesliknande ull. Det brukar finnas en etikett på dessa sjalar där det står något i stil med 100% Pashmina, vilket är en bluff eftersom att det borde göra dem till extremt dyra plagg. Pashmina är nämligen väldigt exklusivt. En sådan här sjal kostar väldigt sällan mer än 20-40 kronor, vilket tyder på att den massproduceras någonstans.

Under mina resor har jag sett att just denna färgsprakande sjal hittar du på alla världens marknader numera. De massproduceras i olika färger och skickas ut till alla världens hörn. Fördelen med dessa sjalar är att de är väldigt behagliga, vilket man inte riktigt kan säga om den tidigare nämnda bomullssjalen. I övrigt är den på gränsen vad gäller sin storlek (den är en aning mindre än den tidigare nämnda) och samtidigt inte lika komprimerbar.

Nu har jag nämnt två sjalar jag var väldigt förälskad i fram tills jag upptäckte den tredje. Den tredje sjalen är av ett helt annat kaliber. Den besitter de tidigare sjalarnas alla goda egenskaper och är dessutom gjord av 100% ull vilket gör den en aning isolerande och en aning mjukare. Den är dessutom enorm och kan därför lätt användas som täcke och samtidigt extremt komprimerbar i förhållande till dess storlek.

Denna sjal besitter så goda egenskaper att jag troligtvis till slut hade köpt den för de 599 kronor som den säljs för i de online-butiker där jag först hittade den. Är du nyfiken på att själv hitta den så är den av märket ”Manzini” och du kan finna den på Kosta Outlet mellan Växjö och Nybro. Där kostar den 299 kronor.

En sjal. En halsduk. Ett täcke. En handduk. En filt. En vän i det ultralätta livet.

Comments are closed.